Fältvård och viltvård – så tar du hand om din jaktmark

Att äga eller arrendera en jaktmark är ett stort privilegium, men också ett ansvar. För mig handlar jakt om så mycket mer än bara skottet. Det handlar om en djup respekt för naturen och viltet, och en vilja att aktivt bidra till dess välmående. Fältvård och viltvård är inte bara termer, det är själva kärnan i ett ansvarsfullt jägarskap och nyckeln till en rik och välmående jaktmark. Det är ett arbete som pågår året runt, ofta i det tysta, men som ger otroligt mycket tillbaka, både i form av starka viltstammar och oförglömliga naturupplevelser. Att förstå och implementera god viltförvaltning är avgörande för att våra marker ska fortsätta vara rika på vilt.
Grundstenar för jaktmarken – Foder vatten och skydd
Jag brukar tänka på viltvård som att bygga ett hus för viltet. Precis som ett hus behöver en stadig grund, vilar en framgångsrik viltvård på tre grundläggande pelare: tillgång till foder, vatten och skydd. Dessa tre element är tätt sammanlänkade och fungerar bäst när de planeras och placeras i samklang med varandra på marken. En foderplats blir exempelvis betydligt mer attraktiv om det finns skyddande vegetation i närheten och en vattenkälla inom rimligt avstånd. Jag minns särskilt ett område på mina egna marker som tidigare var ganska viltfattigt. Genom att anlägga en liten viltåker, gräva ett par enkla vattengropar och låta sly växa upp i anslutning, förvandlades det på några år till en verklig oas för både rådjur och fälthöns. Det är just denna helhetssyn som ofta ger bäst resultat. Många experter framhåller vikten av att knyta ihop dessa insatser geografiskt för maximal effekt.
Duka upp naturens skafferi med foderinsatser året runt
Tillgången på föda är avgörande för viltets kondition, reproduktion och överlevnad, särskilt under tuffa vintermånader eller torra somrar. En av de mest givande insatserna är att anlägga viltåkrar. Det behöver inte vara komplicerat. Även en mindre plätt med rätt grödor kan göra stor skillnad. Foderraps är ett exempel på en snabbväxande gröda som ger rikligt med foder, medan blandningar av havre, rödklöver och vitklöver kan ge en mer långsiktig och varierad födokälla. Placera gärna viltåkrarna i anslutning till skogsbryn eller på ytor som ändå inte används för produktivt skogs- eller jordbruk, som kraftledningsgator eller gamla ödetorp som ofta är naturliga oaser för viltet. Stödfodring under vintern är en annan viktig åtgärd, men det är viktigt att göra det på rätt sätt och städa foderplatserna för att undvika ohyra och smittspridning. Saltstenar är ett enkelt men effektivt sätt att tillgodose viltets salt- och mineralbehov. Glöm inte heller bort värdet av naturligt bete! Genom att spara och toppröja träd som asp, sälg, rönn, ek och tall gynnar du viltets möjligheter att hitta föda. Många experter framhåller vikten av dessa kontinuerliga och värdefulla viltvårdsinsatser som Jaktjournalen belyser, vilka utförs år efter år för att gynna viltet och stärka stammarna på ett utmärkt sätt.
Livets källa – Vattnets betydelse och hur du säkerställer tillgång
Vatten är lika grundläggande för viltet som för oss människor. I marker där naturliga vattendrag eller sjöar saknas, eller där de torkar ut under vissa perioder, kan man behöva hjälpa till. Att anlägga ett viltvatten kan vara så enkelt som att gräva ett vattenhål. För att gynna andfåglar kan man skapa större dammar, men kom ihåg att detta kan kräva tillstånd från Länsstyrelsen. Man kan även anlägga konstgjorda öar i dammarna för att skydda häckande fåglar, vilket är en utmärkt åtgärd. Under riktigt torra somrar har jag själv fått köra ut vatten till mindre vattensamlingar för att säkerställa att viltet har tillgång. Det är ett litet extra besvär, men känslan av att se spåren runt vattenhålet dagen efter är mödan värd. Ett välskött våtmarkssystem, som ett översvämmat skogsområde likt det som visas på flygbilden nedan, kan utgöra en ovärderlig och livsviktig livsmiljö för många arter, särskilt sjöfåglar, amfibier och diverse vattenlevande organismer.

Trygghet i markerna – Skapa och bevara skydd för viltet
Förutom mat och vatten behöver viltet skydd – från väder och vind, men framför allt från rovdjur. Detta är särskilt viktigt för marklevande fåglar och mindre däggdjur. I jordbrukslandskapet kan man göra stor nytta genom att bevara öppna diken och naturliga buskage. Att anlägga så kallade viltremisser, täta planteringar av exempelvis taggiga buskar som slån och vresros, eller granar vars toppar kapas för att skapa täthet, ger utmärkt skydd. Man kan också skapa enklare skydd genom att fälla några träd och lämna ris och grenar kvar, eller genom att plantera snabbväxande Salix (vide) som både ger skydd och bete. Glöm inte heller bort fåglarna; att sätta upp holkar, särskilt knipholkar vid vatten, är en uppskattad åtgärd. Att lämna vissa partier orörda vid skogsavverkning, såsom surdrag och kantzoner, skapar också viktiga refuger för viltet. Skapandet av skydd är en central och mycket viktig del av viltvården.
Aktiv förvaltning för friska viltstammar och en balanserad natur
Utöver de grundläggande behoven av foder, vatten och skydd, kräver en välskött jaktmark också mer aktiva förvaltningsåtgärder. Det handlar om att skapa en balans i ekosystemet där viltstammarna är friska och i harmoni med sin omgivning. Detta innefattar allt från anpassad avskjutning till genomtänkt predatorhantering och hur vi brukar skog och mark. En väl genomförd viltförvaltning tar hänsyn till både naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga perspektiv.
Predatorhantering som en viktig balansakt
Predatorjakt är ett ämne som ibland kan väcka känslor, men ur ett viltvårdsperspektiv är det ofta en nödvändig åtgärd för att skydda och stärka stammarna av framför allt klövvilt och markhäckande fågel. Det handlar inte om att utrota rovdjuren, utan om att hålla deras antal på en nivå där bytestrycket inte blir orimligt högt. På mina marker har jag sett tydliga positiva effekter på rådjursstammen och skogsfågelkullarna efter fokuserade insatser mot räv och mård. Metoderna varierar, från vakjakt vid åtel och grytjakt till användning av godkända fällor. Det är ett krävande arbete som kräver kunskap och uthållighet, men som är en av de viktigaste insatserna vi jägare kan göra för viltet. Predatorjakt anses av många vara en av de allra viktigaste viltvårdsåtgärderna.
Skräddarsydd avskjutning för ansvarsfull viltförvaltning
Jakten i sig är ett kraftfullt verktyg för viltvård. Genom en genomtänkt och selektiv avskjutning kan vi påverka viltstammarnas storlek, ålderssammansättning och könskvot. Målet är att upprätthålla friska och produktiva stammar som är i balans med fodertillgången och markens bärförmåga, samtidigt som skador på skog och gröda minimeras. När det gäller älgjakten styrs detta ofta av länsstyrelsens beslut och älgförvaltningsplaner. Inom älgskötselområden, som måste vara tillräckligt stora för en långsiktig avskjutning, upprättar man egna treåriga skötselplaner i samråd med älgförvaltningsgruppen för att nå gemensamma mål. För rådjur kan det handla om att spara produktiva getter och istället fälla bockar med sämre anlag. Detta kräver kunskap om viltets biologi och en förmåga att bedöma djur i fält.
Markanvändning i samklang med viltet
Hur vi brukar skogen och jorden har stor inverkan på viltets livsmiljöer. Genom små anpassningar kan vi göra stor skillnad. Inom jordbruket kan det handla om att lämna osprutade kantzoner mot skog och vattendrag, eller att låta svårbrukade åkerhörn ligga i träda och utvecklas till värdefulla biotoper. I skogsbruket är det viktigt att visa hänsyn genom att exempelvis spara gamla träd, undvika att röja i fuktiga svackor (surdrag) och lämna skyddande kantzoner mellan olika marktyper. Även kraftledningsgator kan med rätt skötsel, som toppröjning istället för totalröjning, omvandlas till utmärkta betesmarker. Ibland krävs mer direkta åtgärder för att forma landskapet, såsom kontrollerad bränning. Som bilden nedan illustrerar, där en naturvårdsbränning pågår längs en våtmark, är detta en aktiv och effektiv teknik för att vitalisera vissa habitattyper, minska bränslemängder, kontrollera invasiva arter och främja ny, näringsrik vegetation för viltet. Att integrera viltvården i den övriga markanvändningen är en viktig del av en hållbar viltförvaltning.

Planering kunskap och gemenskap nycklar till framgångsrik viltvård
Framgångsrik fältvård och viltvård handlar inte bara om enskilda insatser, utan om en långsiktig plan, ständig kunskapsinhämtning och inte minst, gemenskap. Att dela erfarenheter och hjälpas åt i jaktlaget gör arbetet både roligare och mer effektivt. Våren och sommaren är utmärkta perioder för att vara ute på markerna, observera viltet, inventera behoven och planera kommande insatser. Det är också en tid då många andra naturaktiviteter lockar. Till exempel, när fiskesäsongen i full gång i Olssons fiskebutik är, kan det inspirera till att se över all friluftsutrustning och planera för olika sätt att njuta av naturen året om, vilket berikar friluftslivet och ofta leder till nya spännande äventyr.
Viltförvaltningsplanen som en kompass på marken
För att få en röd tråd i viltvårdsarbetet är det klokt att upprätta en enkel viltförvaltningsplan för jaktmarken. Den behöver inte vara ett avancerat dokument, men bör innehålla mål för viltstammarna och vilka åtgärder som ska genomföras för att nå dessa mål. En sådan plan hjälper till att prioritera insatser och följa upp resultaten över tid. Det kan handla om allt från vilka viltåkrar som ska anläggas till hur avskjutningen ska fördelas. Att kunna upprätta en konkret viltförvaltningsplan för fastigheten, där mål för hur vilt, jordbruk och skog ska samförvaltas i balans, är en viktig färdighet. För den som känner sig osäker finns det ofta god hjälp att få från erfarna jägare eller jaktvårdskonsulenter.
Underhåll av infrastruktur och säkerhet för jakten
En välskött jaktmark innefattar också underhåll av anläggningar som jakttorn och stigar. Se över tornen regelbundet, reparera skador och se till att stegarna är säkra. Ett bra jakttorn ska smälta in i miljön och erbjuda god överblick och säkra skottillfällen. Jag förespråkar hellre färre, men välbyggda och välplacerade torn, än många som är dåligt underhållna. Att hålla efter stigar och pass underlättar inte bara jakten utan även andra viltvårdsinsatser. Säkerheten är alltid A och O, och det inkluderar även att man har rätt utrustning och är väl förberedd.
Möten med viltet och hantering av djurungar och sjuka djur
Som jägare och viltvårdare kommer vi ibland i kontakt med djurungar som kan verka övergivna, eller djur som ser sjuka eller skadade ut. Under våren och försommaren är det vanligt att stöta på rådjurskid, harungar eller fågelungar som ligger ensamma. I de allra flesta fall är föräldrarna i närheten och väntar på att du ska avlägsna dig. Det bästa är nästan alltid att lämna ungen ifred. Att flytta en unge bör endast ske om den befinner sig i omedelbar fara, till exempel på en trafikerad väg. Mythen om att människolukt skrämmer bort föräldrarna stämmer inte. Om du påträffar vilt som misstänks vara sjukt, exempelvis av rävskabb, är det viktigt att agera ansvarsfullt. Kontakta vid behov markägaren, jaktledaren eller lokala viltvårdare för råd.
Mer än bara jakt Arvet och ansvaret vi förvaltar
Att sköta om sin jaktmark genom fältvård och viltvård är i slutändan så mycket mer än att bara förbättra jaktmöjligheterna. Det är ett sätt att ge tillbaka till naturen, att aktivt bidra till den biologiska mångfalden och att säkerställa att kommande generationer också får uppleva glädjen med rika viltmarker och en levande landsbygd. För mig är viltvården en självklar del av jägarlivet, ett ständigt pågående projekt som berikar mina dagar i skog och mark. Det är ett ansvar vi bär med stolthet, ett arv vi förvaltar och en passion som binder oss samman som jägare. Varje timme som läggs på att förbättra livsvillkoren för viltet är en investering i framtiden, och en bekräftelse på vår djupa koppling till den svenska naturen. Genom dessa insatser minskar vi även risken för viltolyckor och skador på odlingar, vilket gynnar hela samhället.